www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Diagnos

Ångesttillstånd, ospecificerat.
 
Idag var jag på återbesök hos psykologen. Vi gick igenom min dagbok och såg ganska tydligt vad som är återkommande oro för mig. Vi pratade om hur det varit sen jag var där sist, berättade att jag sover bättre men att jag fortfarande har mardrömmar vissa nätter. Vi pratade om förra helgen då jag gjorde lite framsteg när det kommer till oron kring familjen. Jag började med KBT behandling efter förra tiden, så fram till idag har jag fått fylla i en orosdagbok tre gånger om dagen. Idag fick jag nästa steg i behandlingen där jag ska få utsätta mig för diverse exempel och sen skriva ner tills nästa gång vi ses hur det gått. Pratade om sömnen, men kom fram till att i dagsläget så avvaktar vi med övning/medecin för det. Jag har ändå sovit bättre, även om jag är trött konstant så har det blivit bättre. I övrigt gick mötet bra och vi bokade in en ny tid efter semestern i augusti.
 
 
Jag känner att det blivit bättre sen förra mötet, jag får inte lika hög ångest när jag känner oro. Visst det finns de dagarna ångesten är hög men det är färre nu. Jag gjorde dessutom framsteg under förra helgen när jag var ensam hemma. Sambon var iväg hela helgen på svensexa och de paddlade kanot och sov i tält, han hade mobilen avstängd mer eller mindre hela helgen för att spara batterier. Hade det här varit för nån månad sen hade jag fått panik, jag är sjukt beroende att veta vart mina närmsta är och svarar dom inte får jag ångest. Jag är så orolig att något ska ha hänt, men i helgen så klarade jag av att acceptera att det inte går att få tag på min sambo. Hade lite svårt att sova men tror det berodde på att ovana att inte ha någon jämte sig i sängen. Sov som en bebis och lyckades sova ut ordentligt, sen sprack tyvärr det i veckan nu pågrund av mardrömmar och resfeber. Känns ändå som jag ser ljuset i tunneln och det känns väldigt skönt, äntligen kan jag sätta ett finger på varför jag mått så himla dåligt den senaste tiden.

Varför mår jag så här?

När man förstår varför man mår dåligt.
 
Jag har hela tiden trott att jag mått dåligt pågrund av besattheten i att nå en vikt som jag trivs med. Att få en kropp som jag trivs med och att det skulle lösa mitt problem med tröstätandet. Sen tog jag tag i saker för lite mindre än en månad sedan och gick till en psykolog. Jag var så himla frustrerad över att jag inte orkade göra saker, jag ville inte vara social och jag mådde bokstavligt talat skit. Jag trodde det berodde på alla flyttarna först, att jag bara var trött, men sen kom alla mardrömmarna och jag somnar inte på kvällarna. Jag stressar upp mig över att jag inte kan sova för jag måste ju sova.
 
Så här nästan en månad senare så har livet blivit enklare. Jag har fortfarande problem med sömnen vissa nätter, jag har mardrömmar och dagar då energin inte finns. Jag ser dock ett ljus i den långa jävla tunneln och det är en lättnad. Jag kan inte beskriva känslan av lättnad när jag nu vet typ varför jag mår dåligt. Veta varför jag har dagar där jag bara känner bleh och inte vill göra någonting mer än låsa in mig i lägenheten samt varför jag inte vill umgås med vänner.
 
 
Imorgon ska jag på återbesök, stressad men det kommer gå bra. Jag har läst min journal och har lite frågor som jag ska ställa till hen. Kommer troligen gå igenom min dagbok och de enkäterna som jag fyllt i vid förra besöket. Kommer bli intressant och se vad hen har att säga om det. Skönt att jag hann med ett återbesök innan jag gå på semester.
Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0